Möte med varg

En polare här i Whistler berättade att han blev jagad av en varg när han var ute och sprang för ett tag sen. Visserligen var det på kvällen och vargen hade även något byte som den förmodligen ville skydda, men han fick i alla fall springa som en tok genom snår och över en stor å för att bli av med den och efter att ha hört den historien har jag valt att enkom löpa dagtid.

Nåväl, idag när jag var ute och sprang, mitt på blanka förmiddagen uppenbarade sig såklart vargjäveln ungefär tio meter framför mig på en stig. Jag stannade upp och stod helt blixtstilla på stigen och det kan låta klichéartat men det kändes verkligen som om tiden gick i ultrarapid medan vargen blängde på mig. Sedan började jag försiktigt backa från den efter vad som kändes som en evighet och blev nu helt säker på att vargen skulle gå till attack.

Men istället för att lemlästa mig så raskade den ut i skogen igen lika snabbt som den kom och jag kunde pusta ut och njuta av adrenalinkicken. :)

Skrattkramp

5-1 till Kanada. Riktigt tråkigt avslut på en annars fantastisk turnering. Det är nästan så att man drar sig från att säga att man är från Sverige när någon frågor, bara för att slippa förnedringen från alla jovialiska kanadensare. Men trots den lite bittra stämningen fick jag i dag ett skrattanfall som nästan tog kål på mig. Följande utspelar sig:

Vi är på väg ner för backen och Fredrik känner sig väldigt pissnödig men avvaktar med att pissa för vi ska precis upp till en fjällstuga/restaurang för att värma oss och ta en pisspaus.
I sitt-liften på väg upp börjar Fredrik känna sig extremt nödig och jag börjar dryga mig och pratar om hur skönt det skulle vara att lätta på trycket och så vidare.

Plötsligt ser jag paniken i Freddans ögon och när det är ungefär en minut kvar av färdsträckan så blir det för mycket och han dinglar helt sonika fram herr'n och börjar katapult-pissa rakt ut. Vi hänger nu mitt över en av de största och folktätaste backarna och Fredrik strilar rakt ner i mängden. Och eftersom han inte ville pissa ner sin bräda så strilar han uppåt och snett åt höger så strålen kan även tydligt beskådas av de bakomvarande i liftarna. Synen från de som åkte i backen kan jag knappt tänka mig.

I alla fall var det sjukt roligt och jag höll nästan på att trilla ur liftstolen på grund skrattattacken!

Satan

Igår hände det som inte får hända. Jag, Claes och Fredrik åkte igår in på en opistad nerfart som bjöd på en hel del hopp och orörd snö. Vi stannade till i backen för att orientera oss och insåg att vi var tvungna att ha ganska hög fart för att komma fram till liftarna igen. Claes åkte först och jag strax därefter.

Plötsligt ser jag att Claes tappar balansen och en mängd små gupp och diverse hinder uppenbarar sig framför mig. Jag försöker hålla mig på benen men jag har på tok för hög fart och även jag mister balansen, samtidigt som jag ser Claes i ögonvrån resa sig upp. Jag ramlar baklänges och glider på rygg mot Claes med huvudet före, fortfarande i väldigt hög fart. (Enligt Fredrik såg det väldigt komiskt ut och det tvivlar jag inte en sekund på när jag visualiserar det framför mig. Tydligen flög vi som vantar och jag kapade Claes precis när han hade kommit upp på benen igen.)

Hur som helst så känner jag plötsligt en intensiv smärta i vänster armbåge och jag fattar först inte om jag har kolliderat med Claes eller inte. Jag rör på armen och konstaterar att den inte är bruten. Kollar även mina kläder men allting är i gott skick. Jag reser mig så småningom upp och tar liften ner till byn.

På nervägen börjar jag känna mig väldigt illamående och jag springer direkt in på mini-lasarettet här nere i byn. De ska precis stänga för lunch men jag påtalar att jag har väldigt ont i armen och gärna vill ha den undersökt med detsamma. Sköterskan som tar i mot mig är väldigt trevlig och konstaterar att detta måste lösas akut. Tydligen fick jag någonting från kollisionen perforerat cirka en centimeter rakt in i armen strax över vänster armbåge. Detta någonting har även dragit med sig kläderna in i jacket vilket medförde att kläderna turligt nog inte gick sönder.

Doktorn är dock väldigt hårdhänt och verkar hyfsat pissed off över att missa sin lunchrast. Hon ber mig lägga mig i en extremt onaturlig ställning på en stenhård brits. Jag börjar fundera om hon njuter av att se mig i plågor. Resultatet blir i alla fall några stygn och att jag måste hålla mig borta från backen i minst en vecka. Surt, surt, surt.

Hoppas det blir skitväder resten av veckan.

Svindyrt!

Studenter, fattiglappar och övriga girigburkar - Förenen eder!
Ge oss tips om hur man får i sig maximalt med kalorier för en så liten peng som möjligt!

Mataffärerna här är verkligen ockrare. Hur fan kan man ta 70-80 kr för ett litet paket köttbullar?

Konsten att döda tid

Just nu råder det en spänd förväntan i Whistler. Det är sju dagar kvar till liftarna öppnar och det enda vi och övriga byn gör är att försöka få tiden att gå så fort som möjligt. Igår började vi dagen med lite enkel morgongymnastik. (Man vill ju vara fit och inte dra på sig någon onödig sträckning på debutåket). Sedan har vi kollat en rad avsnitt Family Guy, ätit, chillat och så vidare.
Vi avrundade dagen med att gå över till Fredrik som har en utomhus-pool på sitt hotell. Vi låg där och stekte fram till 10:00 PM för att sedan göra kväll.

Summa sumarum: Vi har det ganska bra just nu...

Smakprov på vildmarken

Igår när vi gick hem från krogen kom det några överförfriskade australiensare och ropade mot oss: "Don't go that way, it's a bear just around the corner!". Tydligen var det en björn som hade fått vittring på en sopkorg här inne i byn. Pratade med en inföding som hade träffat på en mängd björner som lugnt påpekade att de inte är något att vara rädd för.

Bara man inte backar från björnen för snabbt och inte gör några hastiga rörelser så ska det vara lugnt.

Vancouver goes Whistler

För några dagar sedan landade vi i skidimperiumet Whistler, vilket nog kommer bli vår hemvist för ett tag framöver. Vi kom närmare bestämt den elfte, tre veckor innan själva säsongen börjar här, i tron att vi var ute i god tid för att fixa jobb och boende. Oj så fel vi hade. Efter att ha ägnat fyra heldagar åt att enbart leta boende började vårt tålamod tryta. Det enda som tycktes möjligt var att bo cirka tre-fyra mil från själva "Whistler Village".

Dock träffade vi, helt oförhappandes, en svensk kille på en jobbmässa häromdagen som hade en etta i centrala Whistler som han gladligen kunde dela med sig av. Äntligen en pusselbit på plats! Det bästa av allt är att där kommer vi ha bredbandsacces och tillgång till hans laptop också! Så förhoppningsvis blir det ett mer frekvent uppdateringsflöde här på bloggen.

Somliga har ju riktat hård kritik mot att vi inte uppdaterar tillräckligt ofta...

Ja, vi lever!

Okej, vi är dåliga på att uppdatera bloggen men vi gör vårt bästa i alla fall...

Igår var vi 'down town' som det heter och inhandlade diverse snowboard-tillbehör. Vi letade ett bra tag efter en bra butik, samtidigt ville man inte irra bort sig allt för mycket. Råkar man gå in i fel kvarter här kryllar det av uteliggare och allehanda galningar. Vid en stor trafikerad korsning stod det bland annat en man och skrek: "I'm from an another planet". Detta är dock vardagsmat i Vancouver och killen fick inte många blickar.

Vi var ut en sväng igår med Ioana som vi bor med och två till läkar-studenter. Redan i krogkön fick vi åter igen bevis på hur många dårar det finns här. Tre något äldre tjejer, varav en med mer läppstift än Jokern står och stöter på oss som galningar och vi får en rad oanständiga förslag (vilket vi inte nappar på!). Kontrollen på krogarna är stenhård och vakterna kör med magnet-detektor och diverse tafsande innan man får gå in på krogen. Väl inne på krogen är det annars väldigt likt Sverige.

Dock glömmer man bort de lediga alkohol-restriktionerna här. (Man får ju nästan ha en promille vid bilkörning här.) En av tjejerna vi var ut med drack tre tequila-shots innan vi skulle dra och sedan går hon direkt till bilen och kör hem oss. Inget fuskande med säkerhetsbältet då...

Språket börjar gå bättre och bättre även fast man blev aningen konfunderad häromdagen. Jag skulle köpa en korv och formulerade mig något lakoniskt på den renaste amerikanska jag förmådde:

"A hotdog please."
"Yes... but hey, you guys are not from here, right?"

Hur f-n kunde han höra det på endast tre ord?

Funderar på att göra ett nytt stickprov om en månad hos någon annan korvgubbe och se om man får samma bemötande...

Framme i Kanada!

Efter att varit vakna i över 25 timmar har vi nu landat och installerat oss i Kanada. Tog tre timmar i tullen där vi köade med 300 kineser för att få komma in i Kanada.

Till slut släppte de in oss och vi träffade Ioana som väntat på oss i fem timmar...

Vi var aningen nervösa över två talibaner som skulle åka med.

Vaknde fem i morse lokal tid här, skönt att flyga... Nu ska vi göra stan medan Ioana har tillgång till sin kompis bil.

Hos Rucke & CO

Resan mot Kanada har börjat och vi har mellanlandat hos Ali, Rucke och Wiklander i stockholm.

Vi är måttligt sega efter dagens resa och slötittar på 300. Förmodligen orkar vi inte ens slåss om sängplatserna här utan somnar i soffan...